De senaste dagarna har Kvinnolobbyns kampanj #SheforHe rullats ut i Sveriges avlånga land. Feministiska ambassadörer som skriver under på att ägna sin tid och sitt engagemang för att ta tag i mansfrågor såsom socialt utanförskap, ohälsa och ojämställt föräldraskap till följd av genusordningen såsom den ser ut idag. Så här låter det i debattartikeln i Aftonbladet häromdagen:
”Att män lider av att växa upp i ett patriarkalt och ojämställt samhälle är väl belagt. Män lever kortare och mer ohälsosamma liv. De presterar sämre i skolan, är mer utsatta för kriminalitet, begår fler brott och fostras in i en macho- och våldskultur.
Män lever också i högre utsträckning i socialt utanförskap. Av alla hemlösa är ungefär tre av fyra män och alkoholism är ett större problem bland män än kvinnor. Enligt Folkhälsoinstitutet har 16 procent av männen riskabla alkoholvanor.”
En mening handlar också om pornografi och spel som tillflykt när de nära relationerna prioriteras bort till följd av förväntningarna på hur pojkar och män ska vara: “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” Debattartikeln har mött motstånd både från feministiska led och från exempelvis speldebattörer.
Det finns både bra och dåliga saker med alla organisationer och det är på sin plats att det blir diskussioner. Det är så vi utvecklas. Jag är inte alltid överens med Kvinnolobbyn men personligen tycker jag att det här är ett bra initiativ. Att vi alla börjar prata om och ta ansvar för allas våra pojkar och män är fullständigt nödvändigt och inte en dag för tidigt. På Add Gender har vi bland annat arbetat med fotoutställningen ”Stötta manligt företagande” sedan 2011 och nu i år ledarskapsprogrammet Add Men to Change.
Vi behöver se detta som vad det är, en utveckling, en resa vi gör tillsammans som inget annat land har gjort tidigare. Så därför måste vi också möta motstånd med öppna armar och verkligen våga lyssna på varandra. Discordia har sammanställt kritiken kring spelkontexten bra och kommer med riktigt nyanserade inspel.
Jag tycker att kritiken mot meningen “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer” är befogad. Vi har inte råd att förlora de män som läser den meningen och totalt stänger av all form av lyhördhet inför budskapet i stort. Vi som arbetar för jämställdhet måste vara mer finkänsliga och undvika att stereotypisera och generalisera i sammanhang där det inte är nödvändigt. Om något behöver förtydligas så ska vi göra det. Denna mening behöver förtydligas. Även om man självklart kan diskutera känslighetsgraden och viljan att missförstå/förstå meningen. Jag kan välja att förstå polisens senaste ”tafsa inte-armband” som att ”de menade inte så, självklart vill polisen alla ungdomars bästa” eller så kan jag förstå det som ”menar ni att alla kvinnor utan armband får skylla sig själva?”. Ett förtydligande kan med andra ord vara på sin plats. Det kan vara så att vissa röster i vårt samhälle fortfarande menar att spel i sig är farligt, och att pornografi i sig är skadligt. De kan läsa en sådan mening på ett bekräftande sätt om den inte är tydlig, oavsett avsändarens goda intentioner. Det är viktigt att också lyssna, att grupper får tala om sig själva och inte bara bli talade om.
Thomas Arnroth på KIT har gjort ett grundligt reportage där han gått till botten med spel, spelberoende och både fakta och myter kring detta. Han skriver i den inledande artikeln om just det som gör att uttalandet om spel och mäns utsatthet till ett riskområde behöver formuleras lite tydligare, nämligen därför att ”… omvärlden redan från början verkar ha bestämt sig för att spel innehåller något slags farlig, okontrollerbar kraft. Som knark.”
“Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” hade kunnat vara: ”Vi ser hur män lider av ett medielandskap där pornografi, våld och spelberoende kan bli förödande”. Eller om du har eget förslag, kommentera gärna här nedan.
Avslutningsvis så tror jag att kritiken mot en sådan här kampanj främst handlar om att den missförstås i ren chock. Vi är inte vana vid att kvinnor går ihop och pratar om män som offer och som en grupp som utsätts för saker bortom deras kontroll. Vi är inte vana vid att kvinnor ska komma som prinsessor på vita springare och rädda prinsarna från diverse monster som de själva inte klarar av att hantera. Sverige är i chock. På ett sätt som vi inte direkt blev av FN:s hyllade kampanj #HeforShe.
