Kvinnodagen: kamp, sorg eller hyllning?

Här skriver Add Genders vd Pernilla Alexandersson om internationella kvinnodagen.

Som många vet så är 8:e mars den internationella kvinnodagen. Redan 1910 la den tyska socialdemokraten och senare kommunisten Clara Zetkin fram idén om en internationell kvinnodag. Detta gjorde hon på den internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn. De första åren firades dagen någon gång under våren men det tog inte lång tid innan det fastställdes till just den 8:e mars. Under många år var dagen förknippad med framförallt de socialistiska kvinnorna och därför förbjöds firandet i de länder där fascism och nazism hade makten.

 

När fick kvinnodagen sin internationella legitimitet?

Det skulle dröja ända fram till 1960-talet, då dagen togs upp av den feministiska rörelsen i USA, som den på allvar började firas internationellt och över politiska gränser. 1971 demonstrerade Grupp 8-rörelsen i Stockholm på den 8:e mars. Deras krav var bland annat daghemsplatser åt alla och fri abort.

Det som verkligen har gett den Internationella kvinnodagen dess legitimitet över hela världen och över politiska gränser är FN:s erkännande. År 1977 antog FN:s generalförsamling en resolution som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag och 1980 slog de fast just den 8:e mars.

 

Vad innebär dagen i Sverige 2020?

I Sverige idag innebär det ofta att företag och organisationer lyfter frågor om kvinnors situation och rättigheter på antingen arbetsplatsen som sådan eller ute i världen. En del ger pengar till organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter och en del ordnar eller deltar på demonstrationer.

Mitt sociala medie-flöde blir schizofrent en dag som denna. Ena stunden ett ”Grattis alla kvinnor, grattis till oss!”. Blommor köps hem och helt plötsligt känns det som mors dag? Andra stunden ett ”Kämpa på och elda under ilskan och sluta för in i baljan säga grattis” och demonstrationer är det enda rätta. Det tredje inspelet är ”nu passar vi på att hylla dessa kvinnor” och applåder och hejjarop dränker alla kritiska röster. Personligen känns det som om att vi ska fira midsommar blandat med långfredagen blandat med en prisutdelning för kvinnor för att de är kvinnor.

 

Vad är då rätt sätt?

På ett sätt har alla rätt. Traditioner är våra livs byggstenar. Den eld du har inom dig är den känslan du ska skapa av denna dag, av den internationella kvinnodagen. Problemet är ju att där emellan kommer andra människor, media, och chefen på jobbet med tårta i högsta hugg nu på måndag eller den fantastiska feministen som äntligen kan få prata om sin hjärtefråga utan att bli avsnäst.

Jag har nog alltid varit en mix. Jag kommer gärna med tårtan i högsta hugg för att fira men så diskuterar jag gärna i nästa stund och jag fullkomligt älskar hyllningar. Jag menar, det gör en ju så glad och inspirerad. Sen att dessa människor borde hyllas av fler anledningar och på fler dagar. Det är en annan sak. Inte kvinnodagens fel enligt min mening.

I och för sig är jag likadan i alla andra traditioner och högtider. Människor får fira och forma på sitt sätt, tänker jag. Hellre en mångfald än en enfald av sätt att tolka våra gemensamma dagar och normer.

Så gör som du vill, sköt dig själv och skit i andra och ha en grym 8 mars!

Tips 1: Hannah Lemoine är certifierad normingenjör via Add Gender och skriver ett (medvetet raljant och berättigat bittert) inlägg om grattis-tonen dagen till ära. Läs det i tidningen Syre: https://tidningensyre.se/2020/6-mars/grattis-pa-internationella-kvinnodagen-da-horni/

Tips 2: Befinner du dig i trakterna kring Tyresö imorgon den 9:e mars så är du välkommen att lyssna på mig. Jag föreläser i Bollmoradalens kyrka för Svenska Kyrkan och Tyresö kommun. Välkommen!

Mer från bloggen