Hur är det att inte försöka passa in? Och vad händer när man inte följer sociala normer? Jenny Claesson skriver om detta efter att ha läst boken Efter Morris av författaren Frida Spikdotter. Läs och fundera gärna själv på vilka normer du inte orkar följa längre!
Nej rubriken är inte en felskrivning, det här är ett inlägg om boken Efter Morris av Frida Spikdotter som jag läste över ledigheterna vid årsskiftet. Den handlar om en person, Alex, som är ganska ovanlig. Som utmanar många normer. Det är uppenbart boken igenom att detta inte är en person som försöker anpassa sig eller ens verkar bry sig om att försöka leva upp till normer eller hur andra gör. Ett exempel på det är när Alex blir bjuden med på någon grej med kollegor och svarar något i stil med: “nej tack det vill jag inte, för jag tycker inte om dig.” Trots detta extrema exempel så är boken också full av mer subtila normutmaningar och känslan som hänger kvar efter boken är hur lite som behövs för att vi ska uppfattas som annorlunda. Att det är en snäv ram för vad som anses socialt accepterat. Som kvinna kan det räcka att inte le ibland för att uppfattas som någon som står ut, utmanar eller faktiskt inte passar in.
Alex fungerar som någon sorts spegel som liksom tittar på hur vi gör saker och säger det som en del av oss tänker men har uppfostrats till att inte säga. Det blir en ventil som håller resten av karaktärerna inom ramarna. I jämförelse med Alex är vi alla andra “normala”. Vi behöver det som avviker för att mäta oss mot och för att behålla vår vanlighet.
Att bryta mot normer
Det hjälpte mig att förstå att jag, genom att vara lite mer utmanande och ovanlig, kanske kan hjälpa den som liksom balanserar på normramarna att bli mindre synlig. Jag är ganska vanlig, är inte så utsatt och har råd att utmana mer. Jag kommer inte att förlora så mycket att det blir farligt för mig. Folk kommer förmodligen ha tålamod med att jag är utmanande på vissa sätt eftersom jag tickar så många andra boxar av vanlighet.
Sedan jag läste boken har jag likt Alex blivit mindre upptagen med att hålla mig inom ramarna. Jag har slutat delta (och kommer fortsätta med det) i samtal som jag tycker begränsar oss (kom inte till mig och snacka bantning till exempel). Tvärtom mot hur Alex resonerar så har jag kommit fram till att det är mycket viktigare att vara snäll än att vara “normal”. Det har jag väl vetat länge men nu applicerar jag det mer aktivt i mitt liv.
Detta har fått oväntade konsekvenser, att vara mer obekväm med flit har gjort att jag känner mig mer fri. Och att vara en som håller utkik efter och drar gränser och säger stopp när folk inte är snälla har gjort mig modigare. Hoppas att jag drar med mig någon i turbulensen.
Okej, det blev en konstig bokrecension men om du vill läsa boken över sommarledigheten så hittar du den här: https://spikdotter.se/efter-morris/
Tips till dig som vill bli mer obekväm
- Sluta skratta med i skämt som inte är roliga, fråga avsändaren vad som är roligt om du vill vara ännu jobbigare.
- Säg ifrån om något samtalsämne stör dig eller om du inte vill delta, tystnad kan ses som medhåll.
- Le inte om du inte vill.
- Le när du vill!
Vi har tidigare skrivit ett inlägg som heter Normspaning och världsförbättring, läs det gärna.
