Inom Erasmus+-projektet Level Up, som kommer från Polen, fick normingenjören Farhia Bile möta deltagare från ett europeiskt sammanhang i en utbildning om inkludering, representation och marknadsföring. I blogginlägget nedan reflekterar hon över vad som händer när deltagarnas egna erfarenheter får bli en del av lärandet.
Jag gick in i mitt uppdrag med Level Up för att bidra med min kunskap. Jag gick därifrån med nya perspektiv och nya frågor. Och kanske är det just det som är ett av de bästa tecknen på att lärande faktiskt har ägt rum.
Uppdraget med Level Up var en femdagars utbildning inom Erasmus+ med fokus på bland annat mångfald, jämlikhet och inkludering i marknadsföring, inkluderande varumärkesstrategier, representation och tillgängligt innehåll. Add Gender stod värd för utbildningen i Stockholm och min del handlade om etisk marknadsföring, om normer, representation och hur vi berättar om människor och samhällsfrågor utan att exempelvis hamna i tokenism eller saviourism. Men när jag tänker tillbaka på uppdraget är det framför allt samtalen, reflektionerna och deltagarnas olika erfarenheter som har stannat kvar hos mig.
Utbildningen började dagen innan
Dagen innan min egen session fick jag vara Buddy till en kollega. Det gav mig möjlighet att följa hennes session, men framför allt att lyssna på deltagarna. Jag kunde höra vilka frågor som väckte engagemang, vilka erfarenheter de tog med sig in i diskussionerna och vilka perspektiv som möttes i rummet. När det sedan blev min tur kunde jag bygga vidare på det som redan hade hänt i stället för att möta gruppen som om vi började från ett tomt papper.
Det blev en viktig påminnelse för mig om värdet av att lyssna in innan jag själv kliver fram och leder. Genom att ha varit med dagen innan kunde jag knyta an till diskussioner som deltagarna redan hade haft och skapa en röd tråd in i min egen dag. Det fick mig också att fundera: Hur ofta planerar jag en utbildning utifrån vad jag vill förmedla och hur mycket utrymme lämnar jag för det som deltagarna redan bär med sig och det jag själv kan lära av dem?
En jämförelse av normer inom marknadsföring
En fråga som jag återkom till under min dag var: Hur ser det här ut hos er? När vi pratade om normer, representation och etisk marknadsföring ville jag inte att samtalet skulle stanna vid teorier eller exempel som jag hade valt ut. Jag ville att deltagarna skulle vända blicken mot sina egna organisationer, samhällen och sammanhang. Vilka människor får synas? Hur framställs de? Vem får vara expert, hjälpare eller den som driver förändring? Och vilka berättelser har blivit så vanliga att vi kanske inte längre reagerar på dem?
Det var när deltagarna började göra de kopplingarna som samtalen blev särskilt intressanta för mig. Någon kunde beskriva hur en fråga tog sig uttryck i sitt sammanhang och någon annan kunde känna igen samma mönster – eller inse att det såg helt annorlunda ut hemma hos dem. Samma fråga om representation eller normer kunde alltså få olika betydelse beroende på deltagarnas erfarenheter och den samhällskontext de befann sig i. Jag kom med min kunskap, men i mötet med deras erfarenheter växte också min egen förståelse.
Normkritik genom att dela perspektiv
Det är kanske en av de saker jag uppskattar mest med att arbeta med normer. Normer är inte alltid lätta att upptäcka när jag själv befinner mig mitt i dem. Jag vänjer mig också vid bilderna och berättelserna omkring mig: vem som framställs som framgångsrik, vem som får vara expert, vem som hjälper och vem som förväntas behöva hjälp. När samma bilder upprepas tillräckligt många gånger kan de börja kännas självklara.
Därför blir mötet med andra perspektiv så värdefullt. Någon annans fråga kan få mig att upptäcka något som jag själv har slutat lägga märke till. För mig handlar normmedvetenhet därför inte om att komma in i ett rum med alla rätta svar och berätta för andra hur de borde tänka. En minst lika viktig del av mitt arbete som normingenjör är att skapa utrymme där vi tillsammans kan undersöka det vi har börjat ta för givet. Där blir deltagarnas erfarenheter inte ett avbrott från utbildningen – de blir en del av kunskapen.
Efter en utbildning frågar vi ofta: Vad har du lärt dig? Efter Level Up har jag funderat på om jag vill lägga till en annan fråga: Vad ser du nu som du inte såg tidigare?
Om författaren
Jag heter Farhia Bile och är certifierad normingenjör, förändringsledare och facilitator. Jag arbetar med normer, inkludering, interkulturella perspektiv och självledarskap och stöttar organisationer i att omsätta ambitioner om inkludering till praktiskt arbete. Jag driver även Empowering Her AB.
