Är normer alltid något dåligt? Det är en fråga som normingenjören Regina Petrushenko reder ut i sin text. Hon använder exempel ur sin vardag som boende utomlands för att reflektera över hur hon använder normer, och även över hur normer kan användas ute i arbetslivet.
Som förändringsledare upplever jag att vi ofta fokuserar på skadliga normer, om normer som något som begränsar och försvårar. Men många gånger är normer faktiskt något som går att använda på ett positivt sätt, både för att bevara och förändra. Hur skulle det se ut att använda normer som verktyg, istället för som motståndare? Jag skriver utifrån mitt perspektiv här i texten, men vill uppmana till att du som läsare själv tänker efter kring vilka normer du ser runt om dig, och hur du kan använda dem på ett positivt sätt.
Att följa normer i vardagslivet
När jag flyttade utomlands var universella normer sånt jag lutade mig mot för att skapa ett nätverk och enklare integreras i samhället. Studienormen här är stark till exempel, där det räcker med att berätta att man studerar för att kunna få hyra lägenhet, få inbjudningar till sociala event eller få extrajobb. Att studera anses vara “fint”. Normen att ge blommor på kvinnodagen är också stark här i Litauen, och det blev en enkel tradition att ingå i. Normen att ge present när man går hem till nån är universell, och normer som könsspecifika kläder gör att man enkelt blir “läsbar”. Att vara “läsbar” är ett begrepp som myntades inom queerteori för att förklara mekanismen där en person får en tydlig plats i ett socialt sammanhang genom att se ut på ett sätt som passar in i samhället. Genom att vara “läsbar” förstår människor direkt vem man är; tjej eller kille, ålder, social status, identitet.
Normerna som räknades upp ovan är inte bara positiva. De cementerar samtidigt könsroller och klassmarkörer som att ha råd att studera. Men i en begränsad period, så har det varit ovärderligt att kunna använda dem.
Att följa normer kan användas medvetet för att skapa mer friktionsfria sociala möten, lite som ett verktyg för att få det enklare i helt nya sammanhang. När jag la märke till att vissa normer är universella och kan underlätta inkludering, så tänkte jag på alla de gånger jag jobbat med att bryta upp normer, att kritisera normer, och att prata om normer med en negativ underton. Nu, helt plötsligt, kartlade jag istället normer för att använda dem och ingå i dem. Det fick mig att fundera på alla andra tillfällen där det kan vara smart och strategiskt att använda normer istället för att avvisa dem.
Exempel på positiva normer
När vi som normingenjörer kartlägger en arbetsplats, så tittar vi på vilka normer som finns där, till exempel kan det vara en norm att nya personer äter lunch för sig själva, eller att det finns en viss jargong på arbetsplatsen, eller att bara personer i en viss ålder anställs. Men hur kan vi använda de normer som faktiskt är bra?
En gång var jag på en arbetsplats där normen var att alla nya praktikanter fick i uppgift att organisera en träff för alla tidigare praktikanter. Det var ett otroligt effektivt sätt för praktikanterna att lära känna varandra och bredda sitt nätverk inom området, och arbetsplatsen kunde ha kvar kontakten med alla praktikanter och på så sätt alltid ha koll på vem de kunde kontakta när en lucka öppnade sig. Kompetensförsörjningen på just den här arbetsplatsen var svår då den krävde mycket erfarenhet, och praktikantträffarna blev en del av att förbättra just kompetensförsörjningen. Det öppnade mina ögon för att en norm kan installeras och göras om och om igen tills den blir en vana, och att varje arbetsplats är fri att skapa egna normer som stödjer just deras behov.
Antingen skapa nya normer, eller ta existerande normer och använd dem på nya sätt. Det är vi normingenjörer duktiga på!
