När jag höll i en föreläsning om härskartekniker, som följdes av en workshop, så fick jag sen frågan om jag även kände till digitala härskartekniker. Hon som frågade var själv feminist och hade egna elever på universitetet som hon ville prata om härskartekniker med. Hon ville speciellt ta upp de där härskarteknikerna som man kanske inte har begrepp för ännu eftersom digitala möten bara har varit normen i ett par år. Jag svarade att det bara skulle vara roligt att skriva om det!
Den här listan är ett tillägg till de härskartekniker som feministiska aktivisten, politikern och professorn Berit Ås utvecklade på 1970-talet. Hon ville beskriva hur kvinnor tystades på politiska möten, men under åren har teorin fått eget liv och används i alla möjliga sammanhang. Idag, på 2020-talet, så ser världen väldigt annorlunda ut från hur den gjorde då. Zoom var förmodligen otänkbart, och hur många trodde att man skulle kunna bara stänga av ljudet på människor som pratade, som man kan göra idag? Listan måste uppdateras.
När jag googlade på information om digitala härskartekniker så hittade jag bara retorikexperten Elaine Eksvärd som pratat om det, och jag tyckte det saknades lite i hennes förslag. Vissa är förstås gemensamma med hennes, medan andra är helt nya för den här artikeln.
1. Tidssjälande
Tidsstjälande betyder helt enkelt att någon på mötet tar upp all tid. Någon, väldigt ofta män, men inte nödvändigtvis, pratar för länge. Och fortsätter prata. Och fortsätter prata. Om alla ombeds att vara mutade (ha avstängd mikrofon) så kan ingen avbryta harangen. De andra på mötet tvingas hålla sig kort för att kunna avsluta i tid.
2. Avstängd kamera
Det här behöver inte vara en härskarteknik, men det kan vara det. När någon börjar prata så stänger folk av sin kamera och mikrofon och det är oklart om de är kvar och lyssnar eller om de har gått ut med soporna. Talaren får ingen respons på det hen säger och kan inte se åhörarna.
3. Strategisk teknisk inkompetens
Det kan vara mycket jobb att sätta upp onlinemöten, att skicka ut länkar, ge teknisk support, skriva anteckningar och mejla ut efteråt, att planera in dem på rätt tider, ordna med breakout rooms och så vidare. Den som vill lägga allt det jobbet på andra kan bara säga att hen inte kan, eller inte har tid.
4. Undanhållande av teknisk information
Den här handlar om att strunta i att säga till om mikrofonen är mutad, så ingen hör vad hen säger. Eller att inte säga till om att internetuppkopplingen bröts i några sekunder så ljudet laggade. Eller att webbkameran av misstag pekar upp i taket, eller att ljudet knastrar, eller att presentationsbilderna inte dyker upp på skärmen. Förmodligen kändes det inte så viktigt att höra eller se vad talaren visar så därför säger man inte till!
5. Att bjuda in folk till möten som de inte har något att säga på
Det här handlar inte om föreläsningar eller något annat, utan om vanliga möten. Har ni någon gång suttit på möten, med mutad mikrofon, i två timmar, och undrat vad ni gör där? Efter några såna möten, där ingen frågat en någonting, och ingen väntar sig att man ska säga något, då börjar man känna sig rätt irrelevant. Och oviktig, som att man lika gärna kan lägga tiden på något annat och ingen skulle märka. Men i värsta fall är det obligatoriska möten. Till slut vänjer man sig vid att inte ha något att säga. Använd rundor och låt alla komma till tals!
Motståndsstrategier som fungerar mot de ursprungliga härskarteknikerna, är inte säkert att de fungerar för digitala härskartekniker. Man är inte i samma rum och alla kan ha helt olika teknologiska förutsättningar. Någon på mötet får helt enkelt se till att lägga fram spelreglerna från början; ingen får prata för länge, sätt på kameran, gå inte iväg medan någon pratar, lär ut hur man skapar möten och skickar anteckningar så att fler kan ta ansvaret, säg till om ljudet laggar. Helt enkelt se till att digitala härskartekniker inte normaliseras.
Vi har tidigare skrivit om digitala vägar till jämställdhet och inkludering.
