Jag växte upp som barn till Jehovas vittnen. När jag var 13 år döpte jag mig och blev officiellt en medlem av församlingen. Att växa upp som barn till Jehovas vittnen innebar på många sätt ett utanförskap.

En ny kurs för normingenjörer har just startat! En av deltagarna, förskolläraren Josefine Valmsjö, berättar om sin upplevelse av första mötet och sina förväntningar på den nystartade resan mot certifieringen.

Malin Lindberg frågar sig: Utifrån vems erfarenheter, värderingar och samhällssyn har frågan formulerats?

Agnes Ekstrand går utbildningen certifierad normingenjör med Add Gender under hösten 2017. Den första av fyra träffar har avslutats och gruppen har nu börjat sin resa för att bli certifierade normingenjörer. Vi har alla olika bakgrund och situationer, men oavsett om vi är på gång att starta eget, jobbar med IT, forskar, eller har obestämda planer för framtiden, har vi ett gemensamt mål. Det är att ifrågasätta normer och förändra samhället till det bättre.

Om du tänker på dig själv som människa, vad mer än kön ser du då? Bakgrund, talanger, intressen, personlighet, empati, mod, erfarenheter, styrkor, rädslor… En människa är alltid större än sitt biologiska kön.

Att förebygga psykisk ohälsa och självmord kräver ett sammanhållet och strukturerat arbete på nationellt plan, men som medmänniskor kan vi göra mycket.

Utbildningen till certifierad normingenjör lärde mig många saker, men jag vill lyfta fram tre av de viktigaste. Så skriver Lina Bodestad i det här inlägget om sin utbildning inom Add Gender.

När vi pratar om kön så är det viktigt att vi ser till att alla dessa delar av kön får plats och att vi inte glömmer att könsidentiteten – så som du själv identifierar dig i förhållande till kön – är det som är överordnat i att bestämma ditt kön. Skriver Jenny Claesson i det här blogginlägget.

Imorgon är det Internationella dagen för landsbygdens kvinnor och Jenny Claesson funderar på normer.

Jag tycker att kritiken mot meningen “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer” är befogad. Vi har inte råd att förlora de män som läser den meningen och totalt stänger av all form av lyhördhet inför budskapet i stort. Vi som arbetar för jämställdhet måste vara mer finkänsliga och undvika att stereotypisera och generalisera i sammanhang där det inte är nödvändigt.