Arkiv för september 2017

”Men alla som gått grundskolan vet ju att det bara finns två kön”

Hur vi som lärare väljer att undervisa om komplexa företeelser i skolan påverkar vad eleverna senare uppfattar som fakta och naturvetenskapliga sanningar. Problemet är bara att naturvetenskap är ganska abstrakt och inte helt okomplicerad att förstå sig på. Det gör att vi gärna förenklar saker. Vi visar modeller som är lätta att förstå men kanske inte helt korrekta, och går inte in på djupet i sådant som vi tror är för komplicerat  för eleverna att förstå.

By Alejandro Porto (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

By Alejandro Porto (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia CommonsEtt typiskt exempel på detta är atomens uppbyggnad. De flesta känner igen den här bilden från skolan.

Den kallas för Bohrs atommodell och är ganska lätt att komma ihåg. Det är också rätt enkelt att lära sig att elektronerna rör sig i olika banor och att banorna kan innehålla olika många elektroner. Vi kanske kan dra oss till minnes att banorna heter k, l, m, och så vidare, och har vi tur minns vi hur många elektroner som får plats i varje elektronbana.

Problemet är bara att det inte riktigt är så det ser ut. Egentligen är bilden nedan en mer rättvisande bild.

By CK-12 Foundation (File:High School Chemistry.pdf, page 271) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

By CK-12 Foundation (File:High School Chemistry.pdf, page 271) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Inte riktigt lika tydligt, eller hur? Skulle vi rita upp detta på tavlan i klassrummet och börja prata om sannolikhet, kvanttal, orbitaler och vågfunktioner är risken stor att vi skulle tappa eleverna direkt, alltså väljer vi den enklare modellen.

Ganska många lärare talar också om för eleverna att modellen är en förenkling, men att den duger gott för att förklara saker på den grundläggande nivå vi befinner oss.

Vi kanske också talar om för eleverna att kunskapen utvecklats, och att vi en gång trodde att atomen var alltings minsta byggsten. Idag vet vi att det inte är så, vi vet också att det inte ens är så enkelt som en atomkärna med protoner och neutroner och ett gäng elektroner i banor utanför. Nu känner vi till fler elementarpartiklar: kvarkar, leptoner, gluoner, bosoner… Vi säger till eleverna att ju noggrannare forskarna tittar, desto mer hittar de.

Vad har då Bohrs atommodell med kön att göra ? Jo, på samma sätt som vi plockar fram Bohrs atommodell för att förklara atomens byggnad använder vi oss av förenklade modeller för att beskriva ärftlighet och kön. Vi ritar korsningsscheman över brun och blå ögonfärg, talar om dominanta och recessiva anlag, och utelämnar det faktum att ögonfärg ärvs på ett betydligt mer komplext sätt än så – vilket ibland leder till arga mail från föräldrar vars barn har kommit hem och trott att de är resultatet av otrohet.

Vi ritar korsningsscheman över kön, talar om att kön beror på kromosomerna och att det finns XX och XY där XX betyder kvinna och XY betyder man, men utelämnar att även detta är en förenkling. Det vi kallar för biologiskt kön är mer komplext än så, det finns nämligen andra kombinationer än XX och XY. En del har bara en könskromosom, medan andra till och med har fem.

Inte nog med det, det finns också andra faktorer som påverkar om en kropp utvecklar manliga eller kvinnliga könskaraktäristika, oavsett om vi har XX- eller XY-uppsättning. Specifika gener påverkar hur en kropp utvecklas i fosterlivet. En del som har XX-kromosomer utvecklas till män då en liten del av en Y-kromosom som innehåller SRY-genen har råkat fastna på en X-kromosom. På samma sätt kan del med XY-sammansättning utvecklas till kvinnor om de har dubbel uppsättning av genen WNT4.

På senare tid har forskarna också upptäckt att testikelceller kan omvandlas till äggstocksceller och tvärtom, ifall vissa gener avaktiveras. En annan relativt ny upptäckt på området är att inte alla celler i kroppen behöver ha samma kromosomuppsättning. En del av cellerna kan alltså ha XX-kromosomer medan andra har XY-kromosomer, i samma individ. Detta är förmodligen relativt ovanligt, däremot finns nya rön som visar att det är ganska vanligt att en könskromosom går förlorad i cellerna med stigande ålder. Y-kromosomen är särskilt utsatt, vilket innebär att äldre män saknar Y-kromosomer i fler av sina celler än yngre män.

Allt detta har vetenskapen känt till ett tag, men kunskapen har i viss mån stannat där. Forskarna har upptäckt att det vi i vardagligt tal kallar biologiskt kön uppstår på grund av att flera system samverkar på olika sätt i kroppen, och att det finns många fler variationer än vi trott. Det vi tidigare sett som två poler är snarare som ett brett spektrum. Åter igen: ju noggrannare forskarna tittar, desto mer hittar de.

Vi som undervisar i naturvetenskapliga ämnen behöver bli bättre på att tala om för eleverna att verkligheten är mer komplex än vi har möjlighet att förklara i skolan, och att det vi tror är fakta idag kan ses som förenklingar imorgon. Vi måste också se till att vara uppdaterade inte bara på den senaste forskningen vad gäller pedagogik utan även inom våra respektive ämnen. Vetenskapen rör sig snabbt framåt idag, framför allt inom genetiken. Det vi lärde oss när vi genomförde våra ämnesstudier är redan inaktuellt.

Och glöm inte: Om du tänker på dig själv som människa, vad mer än kön ser du då? Bakgrund, talanger, intressen, personlighet, empati, mod, erfarenheter, styrkor, rädslor… En människa är alltid större än sitt biologiska kön.

Sara Ihlman

Vidare lästips och det som inspirerat detta inlägg:

Sex Redefined, tidskriften Nature

Genomic resource centre, WHO

Genusperspektiv på biologi, Nationella sekretariatet för genusforskning

What it’s like to be Intersex, Buzzfeed (välj “svenska” för textning)

Experts confirm gender identity is biological, ThinkProgress

Tack till Dr Jessica Abbott, Lunds universitet, för faktagranskning. Jessica Abbott kan ni se i expertpanelen i “Fråga Lund” på SVT.

Internationella suicidpreventiva dagen

Den 10:e september var det internationella suicidpreventiva dagen. I samband med Pride hade jag förmånen att lyssna till ett samtal mellan Edward Summanen (RFSL), Vierge Hård (RFSL ungdom) och Lotta Ekdahl (Suicide Zero) på temat att förebygga självmord bland HBTQ-personer. Statistiskt sett så är självmordsfrekvensen högre bland HBTQ-personer än bland övriga befolkningen. En undersökning visar att en fjärdedel av unga HBTQ-personer har övervägt självmord och tittar vi särskilt på gruppen transpersoner har mer än var tredje person under senaste året övervägt att ta sitt liv. Under samtalet talade de om både varningstecken och tipsade om vad omgivningen kan göra, samt vikten av att slå hål på de myter som finns kring självmord.

Alla kan lära sig känna igen tecken på psykisk ohälsa. Om någon vi känner har genomgått en omvälvande livshändelse eller behöver vänta länge på en nödvändig medicinsk behandling är det viktigt att vara uppmärksam. Att någon inte längre är sig riktigt lik, drar sig tillbaka, eller svänger i humöret kan vara ett tecken på att någon inte mår bra. En av de mer uppenbara varningssignalerna är att personen talar om saker som låter oss förstå att den mår dåligt. Det kan handla om en känsla av meningslöshet eller tankar om döden. Någon som bestämt sig för att ta sitt liv kan söka upp personer som tidigare varit viktiga, börja ge bort saker, eller plötsligt verka gladare igen utan synbar orsak. Beteenden som gör att personen utsätter sig för risker kan också vara en signal att något är fel. Denna typ av riskbeteenden är ofta kopplade till exempelvis sex, droger och alkohol. Självskador kan paradoxalt nog vara ett sätt att hålla sig vid liv.

En av de viktigaste sakerna omgivningen kan göra är att tala om det. Ställ frågor, var rak och aktiv i din hjälp. Vänta inte och tänk att någon annan säkert har sett att personen mår dåligt. Säg inte “hör av dig om du behöver prata”, utan ring upp ändå. Lyssna utan att döma, och försök ta reda på så mycket som möjligt för att få klarhet i hur långt tankarna har gått. Hjälp personen att söka professionellt stöd, erbjud dig att följa med.

Att förebygga psykisk ohälsa och självmord kräver ett sammanhållet och strukturerat arbete på nationellt plan, men som medmänniskor kan vi göra mycket. Lyssna, fråga och finnas där. Bjuda på te. Ta någons hand och hålla den kvar. Hålla om någon.

Sara Ihlman

Länkar där hjälp finns:

Suicide Zero (råd och stöd samt utbildning)

Mind.se (råd och stöd, driver självmordslinjen på telefon 90101 samt självmordschatten)

1177 (sjukvårdsupplysningens sidor till anhöriga)

SPES, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd

Tre saker jag lärt mig som Normingenjör

En krispig höstdag för fem år sedan satt jag hemma i min lägenhet i Halmstad som nybliven singel efter ett flerårigt förhållande. Med en blandning av nyfikenhet och bävan, kastade jag mig den dagen ut i den digitala dejtingsfären på nätet. ”Om inte annat kanske jag lär mig något nytt på vägen”, tänkte jag för att avdramatisera det hela för mig själv.

Jag är psykolog, och av någon anledning märkte jag att det främst var personer av en specifik yrkeskategori som jag klickade med, i de olika dejtingsidornas meddelanderum.

Ingenjörer.

Vid något tillfälle diskuterade jag och en person vad vi egentligen gjorde i våra jobb. ”Jag jobbar med att kartlägga, analysera och lösa problem”, menade hen jag skrev med. ”Men”, skrev jag då, ”det är ju precis det jag också gör!” Jag har alltid betraktat mig som en observant, eftertänksam och analytisk person. För mig är psykologens och ingenjörens arbeten inte väsensskilda – det är snarare själva innehållet som skiljer. Vägar ut ur psykisk ohälsa och konstruktion av ny järnväg – det finns en stor överlappning.

Vi spolar framåt i filmen lite grand. Sommaren 2016 hade jag nyligen fått barn (ja, det var en ingenjör inblandad i detta) och även släppt en e-kurs i normutmanande föräldraskap, eftersom frågor om feminism och att ge barn fler möjligheter och alternativ är en fråga jag verkligen brinner för.

Och jag satt där i soffan och ammade mitt barn och kände att jag ville göra mer. Att jag ville fortbilda mig, hitta likasinnade, få kontakt med fler som brann lika mycket som jag för att ifrågasätta och utmana normer.

Det var då det dök upp i mitt flöde. Ordet som fick mig på fall.

Normingenjör.

Jag kände det direkt, i hela mig. Det här ville jag bli. Det här var jag kanske på ett sätt redan, men jag ville veta mer. Lära mig bredare, se djupare, träffa skarpare.

Sagt och gjort, några månader senare stod jag utanför en föreningslokal i centrala Stockholm och undrade om jag hade kommit fel. Det hade jag inte. Jag hade hamnat precis rätt. Jenny Claesson släppte in mig i värmen, Pernilla Alexandersson visade in mig i köket där lunchen fanns. (Där hade jag för övrigt ett spännande samtal med Sandra Lindqvist, även känd som Framtidsfeministen som också skulle gå utbildningen).

Utbildningen till certifierad normingenjör lärde mig många saker, men jag vill lyfta fram tre av de viktigaste:

  1. Hitta styrkorna och visa deras värde

Vid första tillfället fick vi göra ett påhittat case, baserat på verkliga erfarenheter, där vi skulle hjälpa ett fiktivt företag med sin mångfaldsutveckling. Vad jag framför allt lärde mig i den övningen var vikten av att identifiera, ofta mellan raderna, det som är ett företags framgångsfaktorer och unika egenskaper och lyfta fram hur viktiga dessa är, kopplat till arbetet med ökad mångfald och jämställdhet.

Det tenderar att finnas en viss skepsis och misstro mot den här typen av arbete, men att då påpeka vilka styrkor som går att bevara och stärka, gör att man möter människor där de befinner sig, i det som betyder något för just dem.

  1. Du kan mer än du tror på stående fot

Jag vill inte spoila för mycket för dig som planerar att genomgå utbildningen, men det är inte alltid man får timmar med betänketid på sig. Och när saker ställs på sin spets och man måste hitta ett svar här och nu, kan man ibland bli både förvånad och stolt över vad som går att producera i stunden, baserat på den kompetens och erfarenhet man redan har, oavsett ens bakgrund.

  1. Ta platsen direkt – annars tar någon annan den

Det här var också en viktig lärdom för mig. Vi människor får ofta lära oss från barnsben att visa hänsyn, låta andra gå före och lyssna in andra innan vi själv pratar. Särskilt gäller detta oss som är kvinnor och icke-män. Och självklart är detta artiga och trevliga egenskaper att ha i mänsklig interaktion, men ibland kan det ligga en i fatet att vänta för länge och ständigt låta andra gå före. Ta plats, annars gör någon annan det.

Lina Bodestad

Ny chans – bli certifierad normingenjör i höst. Blir du nyfiken? Känner du att detta skulle kunna vara något för dig, som också brinner för att ifrågasätta och utmana snäva och begränsande normer i samhället? Hösten 2017 kommer Add Gender att erbjuda en andra omgång av utbildningen till certifierad normingenjör. Jag rekommenderar det varmt för dig som också brinner.

Mer information och anmälan till höstens utbildning hittar du här: https://certifiering-normingenjor-2017.confetti.events/

Vilken norm skulle du vilja börja med att utmana?