Normingenjören Amanda Eklund som driver podcasten Samhällsbyggnadskvinnor berättar om en obehaglig upplevelse på en AW i byggbranschen. Där hon inte orkade med att skapa dålig stämning.Vi kan alla hamna i situationer där vi inte riktigt räcker till. Vi lär oss varje gång! Hon delar därför med sig av sina tips för att säga ifrån.
Efter jobbet åker jag och mina åtta manliga kollegor på en AW…
Solen skiner och vi hamnar på en uteservering. Vi snackar på, skrattar högt och det är en otroligt bra stämning mellan oss. Men då och då uppstår situationer som ger mig obehag och dåligt samvete.
Det skämtas mycket och många gånger går det över gränsen. Det skämtas om kvinnor, horor, bögar, minoriteter och sex. Alla skrattar med, även jag ibland. Jag, som arbetar för att kvinnor och minoriteter som är förtryckta i samhället ska få det bättre, skrattar åt dessa skämt. Det ger mig så otroligt dåligt samvete och jag känner skam och skuld över att ens rycka på mungiporna.
Varför skrattar jag då med?
Där och då, i situationen när det inträffar, har jag svårt att agera snabbt och göra raka motsatsen till alla andra. Jag vill ju inte vara den som förstör genom att vara “tråkig och torr” som inte skrattar med och som inte har någon humor. Dessutom jobbar jag med dessa människor och vill verkligen inte skapa en dålig stämning, så istället följer jag strömmen som alla andra döda fiskar och gör inget väsen av mig. Att jag inte orkar stå upp för mig själv och säga ifrån känns jäkligt jobbigt.
När jag lämnar AW:n känner jag att det har varit en bra och trevlig kväll, men samtidigt mår jag dåligt över att jag och alla andra i min grupp gjort etiska övertramp. Hur kan jag bryta detta mönster? Hur blir jag fisken som vågar simma mot strömmen och som vågar säga ifrån när det går över gränsen? Och hur gör jag det på ett bra sätt?
Vad hände sen?
Dagen efter kommer en av mina manliga kollegor fram till mig och frågar hur jag upplevde kvällen. Det visar sig att han hade samma känslor som jag. Att veta att jag inte är ensam i min ståndpunkt gav en känsla av styrka och mod. Nästa gång kommer jag att känna mig starkare och säkrare på att våga stå upp för mig själv, för jag vet att det finns åtminstone en person till i sällskapet som tycker som jag.
Utöver stöd och uppbackning tänker jag att det handlar mycket om övning. Att öva på att inte skratta när någon säger något olämpligt eller nåt man inte håller med om. Redan där har man gjort en markering. Man kan välja att låtsas som att man inte lyssnar och ignorera skämtet, och detta är väl det enklaste och den metod som jag ofta kör med. Eller om man har mod och ork kan man säga ifrån.
Alla kan råka göra etiska övertramp. Det är just därför jag väljer att berätta om mina upplevelser och insikter. För om fler väljer att prata om det tror jag vi kan skapa en medvetenhet och förändring. Det är genom att reflektera kring sitt agerande och erkänna sina egna misstag som vi kan börja jobba för en positiv förändring. Det är ett litet steg i rätt riktning som kommer skapa fler fiskar som vågar gå mot strömmen.
Tre tips för att säga ifrån
- Öva innan det är skarpt läge, det mesta blir lättare om vi övar
- Lämna tillbaka bollen, fråga “vad menar du?” “vad är det roliga?” eller “varför tycker du att det skämtet passar i denna grupp?”
- Säg ifrån utan att utveckla. “Jag tycker inte att det är roligt” räcker ofta bra. Har du en mindre modig dag? Var bara tyst. Att inte få med sig skratt kan ibland vara nog.
