Arkiv för oktober 2017

Normingenjörer 2017 – Första träffen

Den första av fyra träffar har avslutats och gruppen har nu börjat sin resa för att bli certifierade normingenjörer. Vi har alla olika bakgrund och situationer, men oavsett om vi är på gång att starta eget, jobbar med IT, forskar, eller har obestämda planer för framtiden, har vi ett gemensamt mål. Det är att ifrågasätta normer och förändra samhället till det bättre.

Under mötet hittade vi gemensamma intresseområden och möjligheter till kunskapsutbyte. “Ni ingår nu i varandras nätverk” säger Jenny. Att enas kring vår strävan, vara generösa och unna varandra framgång, även om det exempelvis handlar om ett uppdrag som gick förlorat till förmån för en annan normingenjör, är mycket viktigt eftersom vi alla gynnas av ett jämlikhetsarbete som håller hög kvalitet. Allt detta betonas i normingenjörens fältkodex som vi har att falla tillbaka på.

Att vi måste följa vår passion och göra mer av det som vi mår bra av betonades. Min passion handlar om kommunikation i visuell och skriven form. De tekniker och erfarenheter jag får med mig från den här kursen kommer jag att tillämpa på mitt framtida arbete som kommunikatör och i mitt ideella arbete med mediefrågor. Jag vill hjälpa organisationer och företag att lyckas med sin kommunikation ur ett mångfaldsperspektiv. Jag tror och hoppas att kursen kommer att ta mig närmare den framtiden.

Första mötet präglades av både lekfullhet och seriositet. Vi fick tillfälle att ta del av varandras bagage, förväntningar och passioner. Vi gjorde en nulägesanalys av våra enskilda situationer och fick utföra kreativa uppgifter för att få en bättre känsla för vad vi kan åstadkomma och vad vi behöver arbeta med.

För egen del är det tydligt att utbildningen kommer att kräva att jag försätter mig i situationer som utmanar mig. Uppgifterna kommer inte alltid att vara snällt utformade och vi kommer inte alltid få särskilt lång tid på oss att utföra dem, samtidigt som vi måste sätta tilltro till våra kompetenser, slutsatser och resultat. Vi fick veta att nästa kurstillfälle kommer att innebära arbete som är mer hands on, vilket känns både spännande och obehagligt. Men kanske är det precis så man vill känna. Förändringsarbete kommer ibland att innebära både slit och motstånd och ibland kommer man att tvivla på sin egen förmåga, men det är otroligt värdefullt att redan nu få möta de känslorna och lära sig att omvända dem till kampvilja. När vi stöter på motstånd är det viktigt att inte falla för frestelsen att gå i försvar, utan i stället visa nyfikenhet för hur den andras resa har sett ut innan hen landade i de värderingar som hen uttrycker. Som en utav deltagarna uttryckte det – “Det är i motvind som draken stiger”.

När vi lämnar salen är vi ett nätverk rikare och har nya diskussioner, insikter och motstånd att se fram emot.

Agnes Ekstrand går utbildningen certifierad normingenjör med Add Gender under hösten 2017

Att möta motstånd i förändringsarbete

I både förändringsarbete och lärande är utmaningen i att ändra människors beteenden ständigt närvarande. Hur gör vi när folk vet vad de ska göra, men ändå inte gör det?

Ett bra exempel på detta är min inställning till träning. Jag förstår varför det är viktigt och jag bryr mig om min hälsa, jag är helt och hållet med på att det är prioriterat med träning, jag vet hur jag ska göra och jag har alla möjligheter att göra det, jag har självförtroende nog att känna att jag har förmågan, jag är redo och har till och med skaffat gymkort och fått träningsprogram av en personlig tränare, men när det väl kommer till kritan kan jag inte behålla motivationen tillräckligt för att åka till gymmet på egen hand eller ge mig ut i löparspåret. Jag vet vad jag ska göra, men jag gör det ändå inte. Varför?

Verktyget Risk Acceptance Ladder används för att bedöma varför människor fortsätter med beteenden som de vet är skadliga, eller varför de inte deltar i beteenden de vet är bra. Julie Dirksen, edtech-guru och författare till boken “Design for how people learn”, har omarbetat Risk Acceptance Ladder till tolv olika steg som åskådliggör var och varför människor kan köra fast i till exempel ett lärande eller ett förändringsarbete. Stegen är, fritt översatt till svenska, följande:

  1. De känner inte till beteendet.
  2. De känner till beteendet, men förstår inte varför det är viktigt.
  3. De förstår förklaringen av varför beteendet är viktigt, men tror inte på den.
  4. De accepterar att beteendet är viktigt, men bryr sig inte tillräckligt mycket för att göra något åt det.
  5. De tycker att beteendet är värt det, men inte en prioritet just nu.
  6. De tycker att beteendet är prioriterat, men vet inte hur de ska göra.
  7. De tycker att beteendet är prioriterat, men det är för svårt i den miljö (fysiska eller sociala) de befinner sig.
  8. De tycker att beteendet är prioriterat, men saknar självförtroende om sin egen förmåga att göra det.
  9. De är redo att försöka med beteendet, men har svårt att komma igång.
  10. De har börjat med beteendet, men har svårt att behålla motivationen.
  11. De har kommit igång med och fortsätter med beteendet, men inte tillräckligt konsekvent eller framgångsrikt.
  12. De har varit både konsekventa och framgångsrika med beteendet, men det avtar.

Om vi applicerar Julie Dirksens tolv steg på min träning skulle jag säga att jag befinner mig på steg 10. Med hjälp av detta ser jag att mitt problem är motivationen, och det styr vilka insatser jag kan göra för att komma igång med min träning. Hade jag befunnit mig på steg sex hade problemet istället varit att jag inte visste hur jag skulle träna, och då hade insatsen sett helt annorlunda ut.

Hur hänger då detta ihop med vårt arbete som normingenjörer? Dessa tolv steg är applicerbara i många andra sammanhang, inte minst i samband med kartläggning, kompetensutveckling och rådgivning kring jämställdhetsarbete och mångfald som ofta ingår i Add Genders uppdrag. För att veta vilken insats en organisation behöver för att komma vidare, behöver vi veta på vilket steg de anställda, ledningen eller organisationen som helhet befinner sig på. Kanske befinner sig olika personer inom organisationen på olika steg, och då blir utmaningen hur vi ska anpassa insatserna.

Testa själva och byt ut beteendet mot det som är relevant för er. Det kan vara miljöarbete, jämställdhetsarbete, inkludering, icke-diskriminerande rekrytering, eller något annat som ni vill implementera. På vilket steg befinner ni er i er organisation?

Sara Ihlman

Vidare läsning:

Julie Dirksen – Usable learning

RAL – Risk Acceptance Ladder