Inlägg av Pernilla Alexandersson

Vad kan vi lära oss av #metoo-backlashen?

Härom natten drömde jag en mardröm. Jag var på Add Genders kontor och vi hade samlat några chefer som blivit skickade av eldsjälarna på företaget. Människorna runt bordet skiftade mellan män i kostym och kvinnor med dräkt. Alla vita och blonda. Temat var inte jämställdhet, utan hållbarhet och klimatet.

Vi satt ni en ring och jag föranledde en runda där alla fick dela med sig.

Någon sa ”Alltså jag älskar Greta, vilken tuff liten tjej” och jag mådde lite illa av det toleransdrypande tilltalet. Ovanifrån och förminskande.

En annan sa ”Jag har börjat prenumerera på ett nyhetsbrev om hållbarhet efter storstrejken nu senast” och log förnöjt. Själv kände jag hur det kokade inom mig. Hur kan denna person sitta nöjd med ett nyhetsbrev som enda beteendeförändring?

En tredje sa ”jag tycker Greta urvattnar frågan lite, jag blir mindre motiverad att göra något nu än tidigare för jag blir irriterad på att hon använder ord som strejk när det inte är strejk.”

En fjärde sa ”Jag tycker det är jättebra, men just nu har vi en omorganisation så för vår organisation passar det bättre att ta upp hållbarhetstemat lite längre fram.” Kommentaren landar bra i gruppen och alla deltagare nickar igenkännande och ”mm”-ar dämpat.

I min dröm blir rundan droppen som får bägaren att rinna över för mig.

Så jag ställer mig upp i en hastig rörelse, stolen faller mot golvet bakom mig och jag slår nävarna i bordet. På anslagstavlan på vårt kontor har vi Agenda 2030 utskrivet och uppsatt med knappnålar. (FN:s hållbarhetsmål där jämställdhet ingår.)Jag pekar mot utskriften på anslagstavlan med hela handen, samtidigt som jag blänger på dom en och en och säger med hög röst: ”Tror ni på allvar att vi ska nå hållbarhetsmålen inom Agenda 2030 med nåt jävla nyhetsbrev?” Mina ögon blixtrar medan alla vänder sig för att titta mot vartåt jag pekar.

De flesta vänder tillbaka huvudena ganska snabbt och tittar på mig som att ”nu har hon väl ändå gått och blivit hysterisk?”. Men en person i sällskapet håller fast blicken på agendan. Och jag får hopp. Föreställer mig att den personen snart ska titta på mig, sen de andra och liksom säga något som ”hon har faktiskt rätt”.

Alla väntar. Personen tittar.

För att sedan öppna munnen: ”Får jag bara fråga en sak…? De där snygga knappnålarna som du satt upp affischen med, var har du köpt dom? För de ser precis ut som de min mormor hade när hon sydde kläder till mig när jag var liten.” Personen tittar frågande på mig. Och mina ögon tåras.

Jag känner mig så ensam och besviken.

Sen blir jag en liten flicka. I drömmen. Det är tidigt 90-tal. Hon sitter på sitt rum och på dörren har hon klistrat upp ett stort vitt klistermärke med tre gröna berg och tre blå vattentrianglar, som speglar sig mot varandra. Mellan dem står det ”Håll Sverige Rent” och flickan tittar på märket. Hon skriver i sin dagbok ”jag förstår inte varför vuxna inte bryr sig om min framtid?”.

Hon känner sig ensam och så besviken.

Med det sagt så tror jag att mitt blogginlägg om #metoo-backlashen tidigare i veckan har gett mig en rädsla för ”Greta-backlashen”. Vi måste vara förberedda. För när Greta-febern lägger sig hos de som sitter på makten så har de knappt ändrat sitt beteende och ännu mindre sina värderingar.

Vi alla eldsjälar måste var Gandalf i kampen mot motargumentationen.

”You shall not pass” måste vi skrika, samtidigt som vi drämmer ner vår magiska stav i marken framför oss. Men vi kan inte vara det utan att stötta varandra. Om ingen tittar på Gandalf när han gör det. Om ingen större kamp förs när han inte längre orkar. Då är han ingen hjälte, utan en idiot som offrar sig för saken – ”saken” som ingen kommer bry sig om. Ensam och besviken kommer han dö och återuppstå om och om igen.

Därför är det så viktigt att vi inte sitter nöjda nu. Det är nu det börjar på riktigt.

Pernilla Alexandersson

Grundare och vd Add Gender AB

Har du också missat #metoo-backlashen?

Att lyssna utan att höra är en bra mur

Nu kanske du tänker: vadå #metoo-backlash? För där du kommer ifrån och är på vardagarna ser du ingen backlash i kölvattnet av #metoo. Snubben som tidigare inte fattat morrar upprört när det står om trakasserier i tidningen. Kollegorna och du kan obehindrat vara överens om att det finns könsdiskriminering i arbetslivet. Och för er klingar #metoo positivt, som en revolution som flyttade fram gränserna. Till och med de högsta cheferna verkar intresserade av frågorna nuförtiden. De lyssnar och säger ”ja det är väldigt viktigt detta”. I din värld är allt det här ett stort kliv bort från tidigare totala ointresse och till synes ointagliga mur kring jämställdhetsfrågan. 

I din värld.

I min värld har visserligen gränserna flyttats på många områden med ett enormt kliv framåt. Men som entreprenör och till yrket jämställdhetskonsult (kort historia: aktivisten som utbildade sig till genusvetare och tog detta till sitt yrke) så har även jag avancerat fram. För som entreprenör är jag är ständigt i framkanten av utvecklingen. Och jag kan säga att det är inte lika gemytligt här på fronten. 

Hur ser det ut här hos mig?

Här, där jag är till vardags, har målen långt ifrån uppfyllts och motståndet har dessutom hårdnat – och blivit mer avancerat och svårargumenterat. Globalt har 58 procent av bolagen som granskades i årets Gender Equality Global Report & Ranking fortfarande inte någon policy mot sexuella trakasserier. Maktmännen utan rent mjöl i påsen, de bär på en lättnadskänsla av att de klarade sig från kölhalning. Och nu vill de inte riskera att det transparenta jämställdhetssamtalet kommer upp på agendan igen. Allt för att rädda sitt eget och sina likars skinn. Tystnadskulturen är ojämställdhetens bästa kompis.

Föreläsningar som vi tidigare utan problem uppmuntrades hålla med HR som avsändare, de tycks i stor utsträckning ha blivit bannlysta. Proaktivt arbete som ”Inkluderande arbetsmiljö och information om trakasserier på arbetsplatsen” skickas tillbaka från ledningens attestbord med orden ”kan det omformuleras till något som inte får det att se ut som om vi har problem?”. 

Kartläggningar om hur jämställdheten ser ut på företaget har visserligen varit svåra att jobba igenom för HR och eldsjälar innan #metoo, men de gav sig inte för motståndet var så tydligt. ”Nej tack” sa ledningen och eldsjälen eller HR-chefen argumenterade starkt för sin sak, tills beslutet gick igenom. Visserligen med så stort motstånd att jag som jämställdhetskonsult inte sällan fick uppleva att sista momentet ströks: ”nej tack vi vill inte ha en slutpresentation, den här rapporten kan vi ta hand om själva”. Men kartläggningen genomfördes och HR kunde få något att jobba med och peka på. ”Tack för en konkret rapport” kunde vi med en varm hälsning få på mejlen, från alla de kontaktpersoner som outtröttligt jobbar för att få mandat att göra åtminstone något inom frågan. 

Sedan #metoo ser motståndet annorlunda ut.

Nu säger ledningen ”detta är oerhört viktigt och tack för förslaget, men just nu har vi som du vet väldigt mycket att göra, så återkom om några månader igen”. HR-representanten hör glatt av sig till oss och säger ”Det var positivt, jag är så glad över det! Men… just nu är det dålig tajming”. 

Visst är det klurigt att upptäcka denna backlash? Den har förklätt sig väl. Vi såg det inte heller först. I våras började det smyga sig fram och vi var naiva precis som alla andra. I kroppen hade vi revolutionen och hoppet och vi tyckte också att de argument som skickades vidare till oss var helt rimliga. Men månaderna går och ledningsgrupperna har fortfarande mycket för sig. Så mycket att de helt enkelt aldrig mer kommer att kunna prioritera en kartläggning av jargonger, trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen. Tråkigt va? Men så är läget. En lågkonjunktur hotar och det är ständigt mycket som måste göras. Rimligt. Och de vill ju ändå. Och du ger upp för en stund. Du litar på din ledning.

Här framme ser vi dock konsekvenserna som blir av att alltför många lutar sig tillbaka. Med en känsla av att vi tagit oss rejält framåt så släpper en så lätt taget och vi jämställdhets-, jämlikhets- och mångfaldskonsulter står ensammare. I vår bransch börjar folk slå vad om vilka av oss som kommer att gå i konkurs innan vintern blir vår. 

Men vi är entreprenörer, praktiker och aktivister för jämställdhet i en unik kombination.

Jag grundade Add Gender 2008, i en lågkonjunktur och i en tid då genus och jämställdhet inte hade någon plats i en affärsstrategi. Med engagerade kollegor och modiga kunder har vi kämpat i elva år för ett inkluderande arbetsliv och för att få upp frågorna på ledningens agenda. Med denna erfarenhet letar vi alltid lösningar. En lösning är att jag stöttar dig i att inte köpa ”jättebra men inte just nu”-argumenten. Att inte nöja dig utan att identifiera de situationer som avgör vår gemensamma framtid.

Argumenten som underlättar en fortsatt utveckling är många:

  • Om inte nu, när? Då hinner våra konkurrenter före!
  • Nu har du chansen att framstå som en ledare som inte ger upp bara för att det akuta är löst.
  • Lagen föreskriver förebyggande arbete och då behöver vi hela tiden kartlägga och följa upp. 
  • Om det uppfattas som att vi har problem om vi lyfter trakasserier och vår jargong, då har vi inte tillräckligt tydligt visat på motsatsen. 
  • Jag behöver kraft och inspiration i dessa frågor, annars söker jag mig till en arbetsplats där det finns.
  • Det finns många ekonomiska vinster att hämta i att fortsätta utveckla vår arbetsmiljö och vårt arbetsgivarvarumärke i en jämställd och jämlik riktning. 
  • För att tackla klimatförändringar är jämställdhet en oerhört central CSR-fråga, och då måste vi “walk the talk” även internt.
  • Hur kan både jag, du och alla våra anställda och kunder vara helt säkra på att vi är framgångsrika inom vårt jämställdhetsarbete – och fortsatt kommer att vara det?

Jag behöver dig!

Var stolt över det #metoo gjorde med våra gemensamma värderingar, men blunda inte för att det är långt kvar innan vi är framme! Jag behöver din eld, ditt engagemang och ditt mandat som anställd innanför organisationens fyra väggar.

Hälsningar Pernilla Alexandersson

Vd, grundare och normingenjör Add Gender AB

Vänd frustration till energi!

Porträttbild på Pernilla Alexandersson. Hon har ljusfärgad hy och kortare brunt hår med lugg. Pernilla har på sig en svart blus och ett halsband med ett avlångt rött hängsmycke.

Tappade ni farten under våren? Låt det inte fortsätta även i höst.

Jag gissar att du på ditt företag eller i er verksamhet har en jämställdhets-, jämlikhets- eller mångfaldsgrupp. Ni kanske inte kom igång som ni ville i våras, eller är rädda att ni inte ska hinna med arbetet i höst? 

Dessutom: Hösten är ofta fullbokad och det kan vara svårt att hitta tid för detta arbete.

Låt oss inse fakta. Tiden som kommer mellan september och december är kritisk för att arbetet med jämställdhet och mångfald inte stannar av.

Vi på Add Gender har fått signaler från många håll denna vår att lågkonjunkturen står för dörren, #metoo kan ha tröttat ut eldsjälar och nu växer oron för att inkluderingsarbetet i olika verksamheten helt enkelt ska prioriteras bort eller tappa farten.

Låt oss på Add Gender hjälpa er att inte tappa tråden och vända frustration till energi!

Med start med en eftermiddagsträff i Add Genders normsalong i Stockholm den 6:e september så ser vi till att ni inte tappar tråden.

Fram till och med december ser vi till att boka in er grupp i vår normsalong vid ett tillfälle och ni får flera nyhetsbrev med inspiration under hösten.

Vi avslutar med en gemensam träff den 6:e december och planerar vidare för vintern och våren 2020.

På träffarna får ni:

  • Inventera er verksamhet utifrån Add Genders normplattform
  • Kartlägga gruppens och verksamhetens nuläge och drömläge
  • Få inspiration och råd i konkreta steg att ta
  • Träffa andra grupper och se hur de arbetar och vilka utmaningar de möter
  • En genomgång av Diskrimineringslagens krav på arbetet.


Läs mer och anmäl er grupp här.

Behöver ni annan hjälp med jämställdhets- eller mångfaldsarbetet i höst? Kika runt på vår hemsida eller hör av dig så hittar vi en skräddarsydd lösning till dig.

Trevlig sommar!
Pernilla Alexandersson
Vd och grundare Add Gender AB

Möjliggörare för normförändring

Porträttbild på Pernilla Alexandersson. Hon har ljusfärgad hy med kort brunt hår och lugg. Pernilla står med armarna i kors och har på sig en grå kofta över en svart blus, med ett halsband.

Under många år har vi på Add Gender varit aktiva i fält. Vi har undersökt likabehandlingsplaner, skogsmässor, karriärvägar, inkluderande ledarskap, exkludering och jargonger. Och inom så många branscher: industri, skogsbruk, spel och underhållning, konsultbranschen och kommunikation. Vad har erfarenheten gett oss för lärdomar?

Jämlikhet för mig är inte meritokrati: det funkar bara om organisationer är maskiner utan närvaro av kognitiva feltänk och magkänslor. Det är dom inte. Jag har aldrig motiverats av likvärdighet, det funkar bara om vi är helt lika. Det är vi inte. Jag tror på rättvisa strukturer och en evidensbaserad förståelse av mänskliga förmågor och potential. I den motivationen finns en tro på människan som i grunden kapabel till att samskapa och inkludera. Detta frisätts i sammanhang där våra sociala normer är konstruerade så att de visar oss vägen.

Därför presenterar Add Gender nu vår nyaste innovation: ”normplattformen”. Med sex olika perspektiv på din organisation och arbetsplats ger vi Sveriges arbets- och näringsliv en infrastruktur för normförändring. Normplattformen ska skapa en förståelse för hur självorganiserande inkludering blir möjligt och på så sätt bana väg för jämlika och moderna värderingar.

Det är i normplattformen som våra normingenjörer verkar för att förändra normer. Våra normingenjörer är tränade i att kommunicera och samskapa en jämlik målbild och ta ut evidensen till praktiken i fältet. Tillsammans är vi på ett uppdrag. Vi tänker evolutionera hur Sveriges närings- och arbetsliv ser på sin organisation och dess medarbetare. När vi ödmjukt men bestämt kartlägger normplattformen så tillgängliggörs den kompetens och evidens som finns inom makt, genus och identitet.

Vårt uppdrag som normingenjörer:

  • Vi adderar värde till affärsmodellen, verksamheten och människorna i och runt organisationen.
  • Vi bygger broar mellan teorier om makt och normer och jämställd och jämlik praktik.
  • Vi befolkar broarna med certifierade normingenjörer som samtalar och möts i det som är viktigt på riktigt.

Genom normplattformen och våra normingenjörers finslipade metodik bygger vi skickligt broar mellan evidens och praktik. Normplattformens visualisering hjälper organisationens medarbetare och våra normingenjörer att synliggöra, förstå, samskapa och målsätta för inkluderande normer. På så sätt kompletterar vi den klassiska affärsmodellen med ett kreativt ramverk för jämställdhet, mångfald och inkludering. Det frigör individers potential och bidrar till minskad polarisering, ökad jämlikhet och det nödvändiga skiftet till självorganiserande arbetsplatser.

Läs mer om normplattformens sex olika perspektiv här på vår hemsida.

För att få åka nedför måste du klättra uppför

Svartvit profilbild på Pernilla Alexandersson. Hon har ljusfärgad hy och brunt kortare hår med lugg. Pernilla har på sig en tröja och ett halsband med en rund platt sten.

Jag vet inte hur ditt år började, men mitt 2019 startade jag full med energi i en pulkabacke tillsammans med min familj. När det sedan var dags för jobb kände jag att det också var en backe. Fast inte nedför utan uppför. 

Det var en oväntad känsla eftersom hela 2018 hade varit en enda stor nedförsbacke. Det ven om öronen när vi började år 2018 med att flytta vårt Stockholmskontor från 22 kvm till 160 kvm kontor. Här öppnade vi vår normsalong med kurser och möten inom normförändring. Under året som gick växte vi dessutom från 17 certifierade normingenjörer till 30 stycken. Stationerade över hela Sverige från Malmö i syd till Luleå i norr. Flera av normingenjörerna valde att hoppa på Add Gender helhjärtat. Vilket ledde till att vi öppnade två kontor till under sommaren 2018. Ett i Malmö och ett i Göteborg. Med tre nyinflyttade kontor och ett nästan fördubblat nätverk ökade vi vår omsättning med mer än 100 procent. Energin var på topp och mjölksyran efter tio års bergsbestigning (sedan grundandet av företaget 2008) dämpades helt av nedförsåkets totala adrenalinkick.

Inte konstigt då egentligen, om jag tänker efter, att jag efter detta framgångsår upplevde en känsla av en ny uppförsbacke. Vi hade gjort vårt efterlängtade nedförsåk och njutit till och med vid de värsta vurporna. Efter att ha prickat av milstolpe efter milstolpe i vår lista över vad vi vill förverkliga, var vi dock längst nere i backen och åket var över. Under januari 2019 behövde vi därför snabbt acceptera faktum. Det finns ingen annan väg att vandra än uppför backen ännu en gång. Vi är sugna på en ny utmaning och nya kickar på vår gemensamma resa. Vi vill fortsätta att bygga broar mellan teoretisk kompetens om genus och makt och näringslivets och arbetslivets utmaningar. Vår utmaning blir nu att ta vara på alla erfarenheter och lärdomar. Vi behöver tänka helt nytt utifrån vår kompetens om normer, makt och organisationsutveckling. 

Årets klättring 2019 kommer därför att bjuda på en uppdatering av våra tjänster. Där vill vi bättre synliggöra våra fantastiska normingenjörer. Målet är att bygga en plattform för normförändring som kan utgöra både verksamhetens och ledarens moraliska kompass. Detta i en tid då affärsmodellen blir själlös utan värderingar. Och då menar jag inte värdeord. Jag menar värderingar. Moderna värderingar för jämlikhet mellan människor och ett förtroende för varje människas unika potential och förmåga. Vare sig det är en kund, konsument, chef eller medarbetare. 

Våren med Add Gender kommer präglas av kurstillfällen för fler blivande normingenjörer. Du kommer uppleva synliggörande av sammanhang som hjälper oss alla att bli mer normkompetenta. Såsom tidskriften Historiskan, föreningen för särskilt begåvade unga Brainpool, kafferosteriet Karma coffee och Ideon-initiativet för jämställd innovation och finansiering The Yes Way. Efter en välbehövlig sommarvila planerar vi att i höst digitalisera normingenjörsutbildningen så att den kan nå fler. 

Samtidigt med arbetet ovan så släpper vi denna nya spännande plattform. Detta blir vår tjänsteinnovation som kommer att hjälpa företag att navigera i rätt riktning om de vill bidra till jämlikhet i linje med sin kärnverksamhet. Snart blir det åka av i pulkabacken, ännu en gång!

Jag hoppas att många vill hänga med oss på den här vandringen. När vi nu har tillgång till mer kraft kommer det vara lättare att ta sig upp till toppen den här gången. Nu vet vi vägen, vi är fler och framförallt upplever vi ett stort förtroende från våra kunder. Vi ser med stor förväntan fram emot denna uppförsklättring och vad det kan ge oss för erfarenheter och nya bekantskaper under 2019.

Pernilla Alexandersson

vd, grundare och normingenjör

Add Gender AB

Öppet brev till medarbetarna

Porträttbild på Pernilla Alexandersson. Hon har ljusfärgad hy och kortare brunt hår med lugg. Pernilla har på sig en svart blus och ett halsband med ett avlångt rött hängsmycke.

Med anledning av valresultatet skriver vår VD Pernilla Alexandersson idag ett öppet brev till sina medarbetare på Add Gender. Ett brev fullt av av kämparglöd, beslutsamhet och hopp. Läs brevet och inspireras även du till fortsatt arbete för jämställdhet och jämlikhet!

”Kära medarbetare. Vi vaknar till ett Sverige där många människor har röstat med sina rädslor istället för med sitt hopp om framtiden. Vi vaknar dock också till ett Sverige där den absoluta majoriteten håller fast vid de partier som varit extremt tydliga. Tydliga med att de INTE vill att rasism, antifeminism och fascism ska ha inflytande över vårt lands styre.

Add Gender har aldrig varit aktivister. Vi är en arbetsplats som levererar konsulttjänster. Vi har kompetens om hur vi kan förklara allas vår samtid, dåtid och framtid. Vi kan analysera, inspirera och nyansera. I vår besättning arbetar människor från många olika partisympatier. Låt oss tillsammans motverka polarisering och främlingsfientlighet genom att förklara. Låt oss inspirera arbetsplatser, företagsledare, medarbetare i hur de kan se sina egna rasistiska och sexistiska handlingar och inre bilder och bli mer medvetna och öppna för att förändra dessa. Låt oss var och en träna vår retoriska förmåga så att vi individuellt orkar föra samtal från de plattformar vi bemästrar och de kanaler vi vill kunna använda bättre. Låt oss använda normingenjörens unika förhållningssätt så att vi kan göra murar till bord.

Ni vet att jag är optimist och en förnuftig person. Antingen är detta början på ett helvete. Eller så är det så att nu är alla troll ute i ljuset. Och vår välfärd och demokrati stod pall så här långt. Jag vet ärligt talat inte. Men nu vet vi i alla fall några saker.

Nu vet vi att sociala media är manipulerade. Nu vet vi att majoriteten vill ha verktyg för jämlikhet i livet och arbetslivet. Nu vet vi att jämställdhet var väljarnas tredje viktigaste fråga. Nu vet vi att nyanserade samtal hjälper att bromsa främlingsfientlighet. Nu vet vi att de jämlika krafterna inte når hela vägen – vi måste finnas där och hjälpa dem. Med mångfaldsmoln, normglasögon, enkäter, inkluderande ledarskap och kommunikation, likabehandlingsarbete och inte minst med beslutsamhet.

Människors största osäkerhet just nu tror jag ligger i dilemmat: är mångfald, jämställdhet och olika perspektiv verkligen rätt väg att gå? Tänk om vi inte klarar det? Tänk om det är en alldeles för stor utmaning?

Vi vet att vi klarar det! Vi måste därför visa vägen. Kring vår förmåga att göra detta synligt i varje uppdrag framöver – där är jag 100 % optimist.”

Pernilla Alexandersson
VD Add Gender AB

Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet

Jag har haft mycket annat att tänka på denna höst, privat främst. Så även om #metoo-rörelsen står både mig och mitt företags verksamhet nära så har jag inte haft tid att på allvar reflektera över detta. Inte förrän jag blev tillfrågad om att vara med i en intervju i tidningen Arbetsliv. Jag och journalisten talade om vad vi behöver tänka på framförallt på arbetsplatser där jargongen kanske är rak och till och med stundtals rå. Jag menar att om jargongen (som förövrigt betyder internt sätt att prata som utomstående inte alltid hänger med på) ständigt rör sig i gränslandet för vad som är okej, med många skämt och gliringar, så är det förstås klurigt att veta var gränsen går för alla inblandade.

Men om den samtidigt är rak: ”det där var inte kul tycker jag!” – då blir det ju egentligen ett mindre problem än om du skulle arbeta på en arbetsplats där man håller sig längs en smal stig men där man inte heller rakt säger vad man tycker och tänker. Så jag tänker att i grunden handlar det om något så avgörande som att främja tydlighet, rakhet och snabbhet i återkoppling och kommunikation mellan medarbetare i alla led. Detta oavsett jargong.

För att det inte ska bli exkluderande behöver nya medarbetare snabbt inkluderas. På arbetsplatser med rak och stundtals rå jargong kan detta leda till en viss diskrepans i hur man snackar och för sig mot olika målgrupper och i olika sammanhang. Det är viktigt att förstå att de du möter utanför jobbsammanhanget eller för första gången kanske inte hänger med på den mer interna jargongen. En utomstående person träder in i rummet: nu blir man mer försiktig i sitt uttryck och stämmer av ”är det här okej, säg till annars” eller berättar ”så här brukar vi prata, vi uppskattar om du säger till om vi går över just din gräns”.

Att bete sig olika i olika sammanhang och med olika personer på jobbet kanske inte är fel men det kan ju vara svårt för utomstående eller nya medarbetare att förstå varför det finns en skillnad i jargongens uttryck. Är det här inte ärligt? Jo, det är bara ett sätt för oss att kunna vara oss själva här utan att kränka andra där. Dessutom, om gruppens medlemmar ändras, så ändras även jargongen. Det behövs därför en acceptans för att jargongen kan ändras i och med att dynamiken ändras, det är ju gruppen som skapar och upprätthåller ett visst snack. Har vi roligt tillsammans så har vi det, är det någon som inte har roligt (rentav känner sig utsatt) då behöver vi ändra på hur vi umgås.

Med detta sagt finns det förstås sådant som är olagligt och inte alls lämpligt att skämta om. Exkludering är en allvarlig arbetsmiljöfråga och det blir lätt så att vi glömmer bort att de handlar om kommunikation och relationer mellan människor. Samtidigt kan det vara just en viss jargong eller sätt att skämta med varandra på arbetsplatsen som gör att vi trivs. Så flippa på det vetja: ”vad tycker vi att det är roligt att skämta, prata och busa om på vår arbetsplats?” Sätt upp en förslagslåda där ni också kan skriva förslag på vad ni ska sluta med. ”Jag tycker vi ska sluta skämta om katter nu… jag är så jävla trött på de skämten. Hälsar Pernilla”

Att inte sluta prata om hur vi pratar är kärnan i detta. Att inte luta sig tillbaka och tro att relationer mellan människor är statiska. De är i ständig förändring.

Här kommer några lästips för dig som har en exkluderande jargong och en diskriminerande arbetsmiljö och vill lära dig mer om detta viktiga ämne:

1177:s information om sexuella trakasserier.

Ett riktigt bra inlägg från civilekonomerna med fokus på arbetsrätt och lite fler länktips

Diskrimineringsombudsmannens (DO) riktlinjer för arbetsgivarens ansvar. De har också en telefonrådgivningstjänst dit man kan ringa och fråga.

TCO har satt samman en bra skrift ”Bryt tystnaden” som både innehåller exempel och tips för fack, arbetsgivare och medarbetare.

Den årliga dagen då vi hånar män?

Profilbild på Pernilla Alexandersson. Hon har ljusfärgad hy och brunt kortare hår med lugg. Pernilla har på sig en röd långärmad tröja och ett halsband med en rund platt sten.

Välkommen den internationella mansdagen, den årliga dagen då vi hånar män i grupp. Hur blev det såhär? Den 19:e november har firats som mansdagen sedan år 2009, initiativet togs dock redan 1999. Idag består firandet av ett flertalet olika nätverk och händelser runt om i världen.

Här är några av de frågor som denna dag syftar till att belysa:

– Att lyfta fram positiva förebilder som är män.
– Att fira mäns positiva bidrag till samhället.
– Att fokusera på mäns hälsa och välbefinnande.
– Att visa på diskriminering av män inom olika områden.
– Att förbättra och lyfta fram jämställdheten mellan män och kvinnor.
– Att skapa en tryggare, bättre värld där alla människor kan vara trygga och ha möjlighet att nå sin fulla potential.

På Add Gender, där jag är vd och normingenjör, har vi belyst internationella mansdagen sedan många år tillbaka. I början var det i stort sett inte många andra i Sverige som brydde sig. Idag ser jag till min förvåning att det blivit en dag då vi gemensamt hånar män i grupp. Och lyfter fram män som förövare och kvinnor som offer. När vi egentligen vill ha ett samtal om att både män och kvinnor är både offer och förövare i ett ojämlikt samhälle.

Sociala medier exploderar av initiativ där vi belyser att män inte demonstrerar idag – såsom många kvinnor (och en del män) gör på internationella kvinnodagen. Att män inte har riktiga problem, vi belyser på sin höjd män som förövare eller som bärare av ondska. Hela veckan inför dagen har präglats av Unionens initiativ ”Mansplainingakuten”, som är kanske den mest polariserande jämställdhetskampanjen jag sett på länge. Detta inom ett tema – makt och män, individ och struktur – där vi faktiskt hade kunnat prata om så mycket annat – och på så många andra sätt. Som exempelvis om varför man inte pratar om pojksoldater istället för barnsoldater. Där vi hade kunnat lyfta att män dör tidigare än kvinnor i mer ojämställda länder. Där vi hade kunnat synliggöra att det finns pojkar som försöker ta sitt liv när de inte får leka med My Little Ponys utan att bli mobbade. Vi vet på så många plan att jämställdhet är bra för alla människor och att vi alla är offer för ojämställdhet. Vi vet ju det.

Vi hade kunnat göra så mycket av den här dagen. Internationella mansdagen borde vara en dag då män (och kvinnor) får diskutera problem med ett ojämställt samhälle och tillsammans identifiera lösningarna.

Företagare och förälder

När jag blev tillfrågad av Angeli Sjöström Hederberg att vara med i hennes bokbebis ”Företagare & förälder” så tackade jag ja omedelbart. Det är något väldigt unikt med att parera detta med både företagsbebis och människobarn. Angeli frågar sig själv och många spännande personer i boken ”hur gör vi det möjligt att driva lönsamma bolag och vara närvarande föräldrar samtidigt?” Typiskt oss entreprenörer att inte svara ”det är omöjligt” utan istället fråga oss hur vi gör det till verklighet.

På boksläppet hade jag med mig min lilla bebis som då bara börjat gå sedan några månader. Så han sprang runt medan jag levererade en omvärldsspaning inför publik om hur företagare, företagande och föräldraskap kommer utvecklas. Det gick bra, vårt första framträdande tillsammans då han var så stor att han inte accepterade att ligga i vagnen hela tiden.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll var där och invigde boken, så häftigt! Hon nämnde också specifikt min intervju som intressant för henne när hon läst boken så jag kände mig ju manad att ta i hand efteråt. Jag höll min ett och några månaders yrväder i famnen och han märkte nog att jag blev lite nervös när jag skulle prata med Annika – för in med tummen i munnen och andra handen rakt ner i min BH. Jag såg hur Annika försökte titta bort lite och jag försökte få min lilla att inte genera socialförsäkringsministern alltför mycket. Jag bestämde mig för att avsluta samtalet ganska snart, det var nog smart.

Då jag gav henne mitt visitkort ur min visitkortshållare så fick lillkillen ett totalt skrikspel och sparkade sig ur min famn. Vi sa snabbt tack och hej, socialförsäkringsministern och jag. Det visade sig ganska snabbt att min älskling satt nöjd i en hög med mina visitkort utspridda på golvet. Anledningen att han hade blivit så sur var att jag gett mitt visitkort till ministern och INTE till honom. Inte lätt att vara företagare och förälder alltid…

Nu ska några av oss som varit med i boken samlas igen, i ett erfarenhetsseminarium den 18:e oktober 2016 i Stockholm. Och vi träffar gärna andra och utbyter erfarenhet om hur man bäst kombinerar företagare och föräldraskap. Du som anmäler dig får också boken med dig hem, förutom bra samtal tillsammans med andra företagande föräldrar. Så passa på!

#Sheforhe missförstås i ren chock

De senaste dagarna har Kvinnolobbyns kampanj #SheforHe rullats ut i Sveriges avlånga land. Feministiska ambassadörer som skriver under på att ägna sin tid och sitt engagemang för att ta tag i mansfrågor såsom socialt utanförskap, ohälsa och ojämställt föräldraskap till följd av genusordningen såsom den ser ut idag. Så här låter det i debattartikeln i Aftonbladet häromdagen:

”Att män lider av att växa upp i ett patriarkalt och ojämställt samhälle är väl belagt. Män lever kortare och mer ohälsosamma liv. De presterar sämre i skolan, är mer utsatta för kriminalitet, begår fler brott och fostras in i en macho- och våldskultur.

Män lever också i högre utsträckning i socialt utanförskap. Av alla hemlösa är ungefär tre av fyra män och alkoholism är ett större problem bland män än kvinnor. Enligt Folkhälsoinstitutet har 16 procent av männen riskabla alkoholvanor.”

En mening handlar också om pornografi och spel som tillflykt när de nära relationerna prioriteras bort till följd av förväntningarna på hur pojkar och män ska vara: “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” Debattartikeln har mött motstånd både från feministiska led och från exempelvis speldebattörer.

Det finns både bra och dåliga saker med alla organisationer och det är på sin plats att det blir diskussioner. Det är så vi utvecklas. Jag är inte alltid överens med Kvinnolobbyn men personligen tycker jag att det här är ett bra initiativ. Att vi alla börjar prata om och ta ansvar för allas våra pojkar och män är fullständigt nödvändigt och inte en dag för tidigt. På Add Gender har vi bland annat arbetat med fotoutställningen ”Stötta manligt företagande” sedan 2011 och nu i år ledarskapsprogrammet Add Men to Change.

Vi behöver se detta som vad det är, en utveckling, en resa vi gör tillsammans som inget annat land har gjort tidigare. Så därför måste vi också möta motstånd med öppna armar och verkligen våga lyssna på varandra. Discordia har sammanställt kritiken kring spelkontexten bra och kommer med riktigt nyanserade inspel.

Jag tycker att kritiken mot meningen “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer” är befogad. Vi har inte råd att förlora de män som läser den meningen och totalt stänger av all form av lyhördhet inför budskapet i stort. Vi som arbetar för jämställdhet måste vara mer finkänsliga och undvika att stereotypisera och generalisera i sammanhang där det inte är nödvändigt. Om något behöver förtydligas så ska vi göra det. Denna mening behöver förtydligas. Även om man självklart kan diskutera känslighetsgraden och viljan att missförstå/förstå meningen. Jag kan välja att förstå polisens senaste ”tafsa inte-armband” som att ”de menade inte så, självklart vill polisen alla ungdomars bästa” eller så kan jag förstå det som ”menar ni att alla kvinnor utan armband får skylla sig själva?”. Ett förtydligande kan med andra ord vara på sin plats. Det kan vara så att vissa röster i vårt samhälle fortfarande menar att spel i sig är farligt, och att pornografi i sig är skadligt. De kan läsa en sådan mening på ett bekräftande sätt om den inte är tydlig, oavsett avsändarens goda intentioner. Det är viktigt att också lyssna, att grupper får tala om sig själva och inte bara bli talade om.

Thomas Arnroth på KIT har gjort ett grundligt reportage där han gått till botten med spel, spelberoende och både fakta och myter kring detta. Han skriver i den inledande artikeln om just det som gör att uttalandet om spel och mäns utsatthet till ett riskområde behöver formuleras lite tydligare, nämligen därför att ”… omvärlden redan från början verkar ha bestämt sig för att spel innehåller något slags farlig, okontrollerbar kraft. Som knark.”

“Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” hade kunnat vara: ”Vi ser hur män lider av ett medielandskap där pornografi, våld och spelberoende kan bli förödande”. Eller om du har eget förslag, kommentera gärna här nedan.

Avslutningsvis så tror jag att kritiken mot en sådan här kampanj främst handlar om att den missförstås i ren chock. Vi är inte vana vid att kvinnor går ihop och pratar om män som offer och som en grupp som utsätts för saker bortom deras kontroll. Vi är inte vana vid att kvinnor ska komma som prinsessor på vita springare och rädda prinsarna från diverse monster som de själva inte klarar av att hantera. Sverige är i chock. På ett sätt som vi inte direkt blev av FN:s hyllade kampanj #HeforShe.