Kan samtalsträffar med barn skapa en mer jämställd värld?

Porträttbild på Ulrika Husmark. Hon har ljusfärgad hy med långt vågigt och brunt hår. Ulrika har på sig en mönstrad jacka med olika nyanser av gröna prickar och stora runda silvriga örhängen.

Trots alla politiska försök att skapa jämlikhet går det trögt att få till en rättvis värld. Jag tror att vi behöver börja med barnen, för att vända den här skutan. Och visst, för att börja med barnen behöver vi såklart även påverka alla vuxna som omger barnen, liksom allt annat som influerar barns tankar och ageranden; såsom barnböcker, tv, reklam, leksaker och klädkedjor. Plötsligt kan projektet kännas oöverstigligt.

Mitt nyårslöfte är ändå att jag ska dra mitt strå till stacken för att bryta ny mark. Nästa termin kommer jag därför att starta samtalsträffar för mina nio- och tioåriga barn och deras kompisar. Mina barn påverkas mycket att sina kompisar och jag tror därför det är viktigt att få med även vännerna på tåget. På träffarna kommer vi varva lekar, charader och värderingsövningar med massage, kortfilmer och samtal.

Tanken är att barnen under lekfulla former ska få öva sig på sådant som kan hjälpa dem att bli medvetna och jämställda ungdomar och så småningom medvetna och jämställda vuxna, som i sin tur uppfostrar sina barn i samma spår.

Jag har kokat ner det till några områden som jag tycker att mina barn och deras kompisar behöver lära sig eller bli bättre på.

Lämna plats och visa hänsyn

Lämna plats till andra – både fysiskt, verbalt och mentalt. Se dig om, kan jag släppa fram någon annan i samtalet, i leken, i klassrummet, i tanken? Öva sig i att låta andra bestämma och att dela på makten.

Visa empati

Visa empati och var nyfiken på hur andra reagerar på det du säger och gör. Blev någon ledsen, illa berörd eller upprörd? Uppmuntra till samtycke i lek; tycker alla verkligen att leken eller skämtet är roligt, eller känner sig någon tvungen att ställa upp eller skratta med?

Barn får oftast lära mig att säga ”Stopp, min kropp!” men då utgår man från att den som blir utsatt har förmågan att reagera i stunden, något alla inte klarar av. Därför behöver även den som är i maktposition lära sig att ha koll på hur andra personer reagerar och tolka dessa signaler.

Varmprata

Fråga kompisar hur de mår på riktigt. Vad är viktigt i livet? Vad är du rädd för? När grät du senast? Ställ följdfrågor, lyssna på svaret och visa att du bryr dig om hur andra mår. Öva sig på att uttrycka känslor och behov.

Detta är tänkt som en motpol till normen att pojkar oftare får fler tillsägelser och korta uppmaningar på håll, medan flickor får sitta nära och lära sig att prata om känslor.

Visa omsorg och hålla kontakten

Visa omsorg och omtanke, ta initiativ till att hålla kontakten med kompisar, vänner och släktningar. Bjud in till lek och umgänge, skicka vykort till farfar, uppvakta på födelsedagar. Hjälp sjuka och ensamma släktingar och vänner. Ge en present eller säg något snällt om någon verkar ledsen.

Prata om normer kring genus och cis/heteronorm

Vilka förväntningar finns det på flickor och pojkar? Finns det saker en pojke ska göra, eller inte får göra? Är det skillnad på tjej-och killkläder? Är det viktigt att vara antingen tjej eller kille?

Projektledning i relationer

Ta ansvar för att saker blir gjorda hemma. Inte bara praktiska och konkreta uppgifter utan även att uppmärksamma, ta initiativ, planera och göra research. Öva genom att låta barnen ordna en fika och planera in allt som behöver göras innan, under, efter.

Positiv kroppskontakt

Ge och få kroppsberöring i form av kramar och enkel massage. Våga be om beröring och närhet. Uppmuntra kramar och positiv kroppskontakt mellan pojkar, eftersom många män traditionellt sett inte är vana vid det.

Jag vill gärna få veta dina synpunkter på upplägget – tror du att träffarna kan hjälpa till att skapa en mer jämställd värld? Har jag missat något område? Vad kan bli problematiskt?

Om Ulrika Husmark

Ulrika Husmark är normingenjör på Add Gender och särskilt stark inom området inkluderande kultur.

Lämna en kommentar