Har du också missat #metoo-backlashen?

Att lyssna utan att höra är en bra mur

Nu kanske du tänker: vadå #metoo-backlash? För där du kommer ifrån och är på vardagarna ser du ingen backlash i kölvattnet av #metoo. Snubben som tidigare inte fattat morrar upprört när det står om trakasserier i tidningen. Kollegorna och du kan obehindrat vara överens om att det finns könsdiskriminering i arbetslivet. Och för er klingar #metoo positivt, som en revolution som flyttade fram gränserna. Till och med de högsta cheferna verkar intresserade av frågorna nuförtiden. De lyssnar och säger ”ja det är väldigt viktigt detta”. I din värld är allt det här ett stort kliv bort från tidigare totala ointresse och till synes ointagliga mur kring jämställdhetsfrågan. 

I din värld.

I min värld har visserligen gränserna flyttats på många områden med ett enormt kliv framåt. Men som entreprenör och till yrket jämställdhetskonsult (kort historia: aktivisten som utbildade sig till genusvetare och tog detta till sitt yrke) så har även jag avancerat fram. För som entreprenör är jag är ständigt i framkanten av utvecklingen. Och jag kan säga att det är inte lika gemytligt här på fronten. 

Hur ser det ut här hos mig?

Här, där jag är till vardags, har målen långt ifrån uppfyllts och motståndet har dessutom hårdnat – och blivit mer avancerat och svårargumenterat. Globalt har 58 procent av bolagen som granskades i årets Gender Equality Global Report & Ranking fortfarande inte någon policy mot sexuella trakasserier. Maktmännen utan rent mjöl i påsen, de bär på en lättnadskänsla av att de klarade sig från kölhalning. Och nu vill de inte riskera att det transparenta jämställdhetssamtalet kommer upp på agendan igen. Allt för att rädda sitt eget och sina likars skinn. Tystnadskulturen är ojämställdhetens bästa kompis.

Föreläsningar som vi tidigare utan problem uppmuntrades hålla med HR som avsändare, de tycks i stor utsträckning ha blivit bannlysta. Proaktivt arbete som ”Inkluderande arbetsmiljö och information om trakasserier på arbetsplatsen” skickas tillbaka från ledningens attestbord med orden ”kan det omformuleras till något som inte får det att se ut som om vi har problem?”. 

Kartläggningar om hur jämställdheten ser ut på företaget har visserligen varit svåra att jobba igenom för HR och eldsjälar innan #metoo, men de gav sig inte för motståndet var så tydligt. ”Nej tack” sa ledningen och eldsjälen eller HR-chefen argumenterade starkt för sin sak, tills beslutet gick igenom. Visserligen med så stort motstånd att jag som jämställdhetskonsult inte sällan fick uppleva att sista momentet ströks: ”nej tack vi vill inte ha en slutpresentation, den här rapporten kan vi ta hand om själva”. Men kartläggningen genomfördes och HR kunde få något att jobba med och peka på. ”Tack för en konkret rapport” kunde vi med en varm hälsning få på mejlen, från alla de kontaktpersoner som outtröttligt jobbar för att få mandat att göra åtminstone något inom frågan. 

Sedan #metoo ser motståndet annorlunda ut.

Nu säger ledningen ”detta är oerhört viktigt och tack för förslaget, men just nu har vi som du vet väldigt mycket att göra, så återkom om några månader igen”. HR-representanten hör glatt av sig till oss och säger ”Det var positivt, jag är så glad över det! Men… just nu är det dålig tajming”. 

Visst är det klurigt att upptäcka denna backlash? Den har förklätt sig väl. Vi såg det inte heller först. I våras började det smyga sig fram och vi var naiva precis som alla andra. I kroppen hade vi revolutionen och hoppet och vi tyckte också att de argument som skickades vidare till oss var helt rimliga. Men månaderna går och ledningsgrupperna har fortfarande mycket för sig. Så mycket att de helt enkelt aldrig mer kommer att kunna prioritera en kartläggning av jargonger, trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen. Tråkigt va? Men så är läget. En lågkonjunktur hotar och det är ständigt mycket som måste göras. Rimligt. Och de vill ju ändå. Och du ger upp för en stund. Du litar på din ledning.

Här framme ser vi dock konsekvenserna som blir av att alltför många lutar sig tillbaka. Med en känsla av att vi tagit oss rejält framåt så släpper en så lätt taget och vi jämställdhets-, jämlikhets- och mångfaldskonsulter står ensammare. I vår bransch börjar folk slå vad om vilka av oss som kommer att gå i konkurs innan vintern blir vår. 

Men vi är entreprenörer, praktiker och aktivister för jämställdhet i en unik kombination.

Jag grundade Add Gender 2008, i en lågkonjunktur och i en tid då genus och jämställdhet inte hade någon plats i en affärsstrategi. Med engagerade kollegor och modiga kunder har vi kämpat i elva år för ett inkluderande arbetsliv och för att få upp frågorna på ledningens agenda. Med denna erfarenhet letar vi alltid lösningar. En lösning är att jag stöttar dig i att inte köpa ”jättebra men inte just nu”-argumenten. Att inte nöja dig utan att identifiera de situationer som avgör vår gemensamma framtid.

Argumenten som underlättar en fortsatt utveckling är många:

  • Om inte nu, när? Då hinner våra konkurrenter före!
  • Nu har du chansen att framstå som en ledare som inte ger upp bara för att det akuta är löst.
  • Lagen föreskriver förebyggande arbete och då behöver vi hela tiden kartlägga och följa upp. 
  • Om det uppfattas som att vi har problem om vi lyfter trakasserier och vår jargong, då har vi inte tillräckligt tydligt visat på motsatsen. 
  • Jag behöver kraft och inspiration i dessa frågor, annars söker jag mig till en arbetsplats där det finns.
  • Det finns många ekonomiska vinster att hämta i att fortsätta utveckla vår arbetsmiljö och vårt arbetsgivarvarumärke i en jämställd och jämlik riktning. 
  • För att tackla klimatförändringar är jämställdhet en oerhört central CSR-fråga, och då måste vi “walk the talk” även internt.
  • Hur kan både jag, du och alla våra anställda och kunder vara helt säkra på att vi är framgångsrika inom vårt jämställdhetsarbete – och fortsatt kommer att vara det?

Jag behöver dig!

Var stolt över det #metoo gjorde med våra gemensamma värderingar, men blunda inte för att det är långt kvar innan vi är framme! Jag behöver din eld, ditt engagemang och ditt mandat som anställd innanför organisationens fyra väggar.

Hälsningar Pernilla Alexandersson

Vd, grundare och normingenjör Add Gender AB

Om Pernilla Alexandersson

Jag är vd och grundare på Add Gender. Som normingenjör får jag använda hela min kapacitet och utmana mig själv varje dag. Jag visionerar, planerar, genomför och reflekterar. Mina drivkrafter är att utveckla mig själv och min omgivning genom nyfikenhet, kunskap och inspiration. Att analysera och sedan höja blicken, för att arbeta både i det stora och det lilla i affärsutveckling och företagsstrategi, är det jag gör bäst.

Lämna en kommentar